Ordet kairoskopi är sammansatt av orden Kairos och postfixet –skopi och refererar till den hyperperceptives kognition, dvs hur den uppfattar världen genom sina sinnen (inte bara synen).
Kairos är ett antikt grekiskt ord som refererar till tiden som ögonblick (”just nu”) och begrips vanligtvis i relation till Kronos, som refererar till tiden som linjärt förlopp. Då Kronos tid är förutsägbar och enkel är Kairos tid kontingent och kaotisk. Jag vill också i detta fallet hävda att kronologisk tid är vanans och beräkningsbarhetens tid emedan kaiorologisk tid är handlingens och upplevelsens tid.
Efterledet –skopi är samma ord som i teleskop, mikroskop eller stetoskop; det refererar till hur en mottagare (i det här fallet de mänskliga sinnena) behandlar stimuli (i detta fall alltså sinnesinformation, såsom rörelse, ljus, ljud).
Ett kairoskopiskt orienterat nervsystem är alltså en som inte primärt orienterar sig i världen medelst vana eller rutin, utan i en ständig nu-orientering där man främst litar till den ögonblickliga information som finns i nuet. Då det kronoskopiskt kalibrerade systemet tenderar att bevara befintliga strukturer och mönster i verkligheten tenderar det kairoskopiskt kalibrerade i stället till att ständigt generera nya strukturer och mönster.
Alla hjärnor, mänskliga eller ej, behöver både kronoskopiska(vanebaserade, strukturbevarande) och kairoskopiska (kreativa, strukturgenererande) funktioner. Utan kronoskopi skulle allt ständigt vara kaotiskt, utan kairoskopi skulle aldrig något nytt hända. Vissa hjärnor – hyperhjärnorna – är alltså de mer kairoskopiskt kalibrerade.
Hypertunneln 