Ordet hypertunnel är sammansatt av prefixet hyper-, som refererar till en förhöjning/intensifiering av något, samt tunnel, som refererar till en kognitivt tillstånd där subjekt och objekt sammansmälter i en uppgift. Hyper- är den grekiska formen av latinets super-. Tunnel kan läsas som inom fysiken, där det engelska verbet tunnel betyder passerandet av en potentiell barriär (Oxford Dictionaries); i detta fall barriärer mellan de olika objekt som formar tunneln.
Att det är just en tunnel beror på att det innehåller en riktning (den gemensamma uppgiften, det som ger kraften framåt), att det har en insida och att det som finns där är alltsammans – det som finns på utsidan är oväsentligt. Tunneln har således sin egen tid och sin egen rumslighet. Tiden uppfattas alltså annorlunda för det subjekt som ingår i tunneln. Att det är just en hypertunnel beror alltså på att ett antal olika aktörer så att säga sugs in i och blir ett med en uppgift; gränserna mellan aktörerna överskrids, och sådant som finns utanför tunneln upphör att vara betydelsefullt.
Hypertunneln sätts upp av subjektet. Den innehåller dock inte bara subjektet själv utan även alla de föremål det den samlar för att genomföra uppgiften. Hypertunneln underlättas om subjektets kognitionsapparat har förmågan att fungera kairoskopiskt; kairoskopin kan, omvänt betraktas som förmågan att sätta upp en hypertunnel.
Den ”uppgift” som samlar hypertunneln är oftast en aktivitet, i vilket subjekt och objekt blir ett. Gitarristen och gitarren i gitarrspeladet; stickaren, garnet och stickorna i stickandet; barnet och klossarna i klosshusbyggandet. I vissa aktiviteter, som t.ex. löpning, kan hypertunneln utgöras bara av löparens kropp och löpandet i sig. Ibland är medveten kognition en del av hypertunneln, men oftare opererar den kairoskopiska kognitionsapparaten på en förmedveten nivå.
Hypertunneln 