Bloggtips: Anarkoautism

Vad håller jag på med egentligen, som tar all tid från mitt bloggande? Är jag inte intresserad av neurogrejen alls längre?
Jovars, men den får inte mycket utkomst i bloggande, som nog märks. Det visade sig vara svårt att tänka radikalt under 2014 och första hälften av 2015, då jag jobbade med psykiatriutveckling som projektledare. Visst är det ganska bra att kunna tänka normkritiskt även som tjänsteman på psykiatriområdet, men ganska snart insåg jag en sak: de överläkare, professorer, klinikchefer med mera som jag arbetade med har just inte mycket annat att hålla sig i än normer. De diktat som ges i DSM och andra diagnosmanualer är de yttre ramverk inom man måste hålla sitt arbete. Alltså kom mitt jobb att handla om, inte att försöka förstå bakom och runtomkring kategorierna, utan i stället förstå dem som det nödvändiga ramverk som behövs för att kunna föra ett nationellt psykiatriarbete där vården får en åtminstone någorlunda likartad standard landet över. Och, förstås, att denna standard är avpassad efter riktiga människors behov snarare än att tillfredsställa formella riktlinjer som ges i en amerikansk diagnosmanual.
Som tur är har det ju funnits saker ni kan läsa om neurodiversitet och besläktade områden även om jag hållit käften i ett år. Den som är intresserad av ämnet följer förmodligen redan Pemer och Trollhare. Båda dessa bloggar har dock ungefär samma uppdateringstakt som Hypertunneln, dvs. inte speciellt hög. Vad läser man i stället?
En blogg som dök upp för bara några månader och som redan är min svenska favoritblogg är Anarkoautism, med den bedårande parollen/taglinen ”ingen revolution utan utopisk autism”. Bloggen uppdateras i rasande fart och författas av vad jag uppfattar som en verkligt fri ande. Vilket ämnet som avhandlas än är kan läsaren räkna med en välförfattad text med egen vinkel och ett självständigt anslag vars like är svårt att finna bland svenska bloggar. De senaste posterna, 19 saker de inte berättar om autism del 1 och del 2, behöver du läsa. Jo, du behöver det, autist eller ej.
Seså, häng nu inte kvar på den här gamla begravningsplatsen för neurodiversiva idéproduktioner längre än nödvändigt! Iväg med er istället och läs om vad de inte berättar om autism på någon annan plats än Anarkoautism.